Scientologins grundare L. Ron Hubbard föddes 1911 i Tilden, Nebraska, USA.

Som 6-åring umgicks han med svartfotsindianer som han också ingick fostbrödralag med, vilket få vita har gjort. När han var tolv år träffade han kommendörkapten Joseph C. Thompson som hade studerat under Sigmund Freud för flottans räkning och som gärna delade med sig av sina kunskaper.  Eftersom hans far jobbade inom marinen reste han bl.a. till Asien flera gånger. Ron upptäckte där den djupa kunskap om människan som fanns bevarad i Österlandets gamla skrifter, men samtidigt såg han den djupa misär som fanns i samma område. Det här bekymrade honom mycket, men ledde också till insikten att all denna kunskap inte innehöll lösningen på mänskligt lidande.

Ron återvände till USA och fortsatte sin utbildning i vanliga skolor. Han studerade t.ex. matematik och ingenjörsämnen vilket han skulle få stor nytta av när han senare i livet skulle ta reda på vad som verkligen kunde lösa människans problem.  Han utförde bl.a. experiment där han jämförde poesi uppläst på engelska och på japanska. Resultatet visade slående likheter på det instrument han använde. Olika människor var uppenbarligen inte så annorlunda som han hade fåtts att tro.

När han så kontaktade psykologer för att få svar på sina frågor om sinnet var de inte ens intresserade av hans resultat, och några svar på hans frågor hade de inte heller.

Han insåg snart att ingen visste hur sinnet fungerar så han lämnade sina universitetsstudier och gav sig ut på olika forskningsresor för att själv ta reda på svaret, bland annat undersökte han olika primitiva folkslag.  För att försörja sig och bekosta forskningen började han arbeta som författare. Han skrev för mer än trettio olika tidskrifter, allt från äventyr till science fiction och fantasy.

Det han sökte var en princip som kunde binda samman allt vetande och förklara meningen med tillvaron. Efter diverse experiment insåg han vad det var. Och det var inte en slump eller en tillfällighet att livet hade uppstått, genom någon lags kedjereaktion i ett hav av ammoniak som vissa påstår.

Han skrev: ”Jag insåg plötsligt att överlevnad var det som låg till grund för allt annat”…

Och lite längre fram: ”Vilka är då de enkla lösningarna? Jo, dessa lösningar står att finna i det faktum att livet – allt levande – försöker överleva. Och livet består av två saker: det materiella universum och en X-faktor. Denna X-faktor är något som uppenbarligen kan organisera och mobilisera det materiella universum.”

Så kom det andra världskriget och avbröt forskningen, Hubbard kommenderades till sjöss där han deltog som officer. 1945 blev han skickad till sjukhus delvis blind på grund av skadade synnerver och skador på rygg och höft.

Det var på sjukhuset Rons idéer om sinnet testades för första gången, på patienter som inte tillfrisknade som de borde.

”Det enda jag försökte fastställa var om sinnet styrde kroppen eller om kroppen styrde sinnet.”

Genom att använda tekniker som han hade utvecklat fann han, i fall efter fall, att patienter som tidigare inte hade reagerat på medicinsk behandling, genast blev bättre när de mentala blockeringarna väl hade avlägsnats.

Funktionen styrde faktiskt strukturen, när allt kom omkring.

”Det är tanken som bestämmer” var Rons slutsats.

Han fortsatte att testa den praktiska användbarheten av sin forskning, och 1950 hade han personligen hjälpt över 400 personer, med spektakulära resultat, inklusive sig själv.

Den första artikeln om Dianetikforskningen publicerades i Explorers Club Journal och intresset från allmänheten var mycket stort angående hur man skulle tillämpa forskningsresultaten. Ron bestämde sig då för att göra sina upptäckter allmänt tillgängliga för alla, så han erbjöd dem till det Amerikanska läkarförbundet och till det Amerikanska psykiatriförbundet.

Resultat?

De var inte intresserade av hans arbete och ville inte ens granska hans resultat!

Och hur kunde det komma sig att en teknik som vem som helst kunde använda för att hjälpa sig själv och andra inte ens var värd en undersökning?

Jo, dom hade redan monopol på området och den här tekniken kunde mycket väl ta ifrån dom alla deras anslag, vilket redan på den tiden rörde sig om miljardbelopp.

Så det fanns inte mycket annat att göra än att gå direkt till allmänheten, och handboken ”Dianetik – Hur tanken påverkar kroppen” publicerades den 9 maj 1950.

Den blev en omedelbar succé, bland annat fick förläggaren 25 000 lyckönskningsbrev och telegram. Boken förändrade L. Ron Hubbards liv för alltid och dessutom milliontals andra människors liv.

Men det här var bara början. På hösten samma år fanns det 750 olika grupper runt om i USA som använde tekniken och snart miljontals anhängare.

Under Dianetik-terapin hände det då och då att personen berättade om händelser som måste ha skett före deras nuvarande livstid. Till att börja med accepterades inte det i terapin, men när man ibland gjorde det blev personen bättre än om man inte gjorde det. Eftersom slutresultatet var det viktiga och fortfarande är det, så började Ron utforska det här området och snart fann han sig istället utforska människoandens område.  Han var därmed inne på religionens område, och när han upptäckte att människan levt många liv och inte alls upphörde att existera när kroppen gjorde det, var scientologin ett faktum. Som en konsekvens av detta bildade några scientologer i Los-Angeles området följaktligen 1954 den första Scientologi-kyrkan för att organisera verksamheten.

Hubbard fortsatte sin forskning och publicerade en mängd böcker parallellt med de föreläsningar som han gav under de här första åren. 1959 flyttade han till England där han köpte Saint Hill Manor i East Grinstead i grevskapet Sussex. Det blev Scientologi-kyrkans internationella huvudkontor och utbildningscenter för scientologer från hela världen. Det var också här de första svenska scientologerna utbildades, för att sedan återvända till Sverige för att starta egna grupper.

I mitten på 60-talet hade Ron dessutom hunnit utveckla administrativa principer för kyrkornas skötsel för att underlätta det administrativa arbetet som måste ske parallellt med utbildning och andlig vägledning.

Den 1 september 1966 avsade sig L. Ron Hubbard sin ställning som kyrkans högste chef och avgick även från styrelsen i alla kyrkoorganisationer för att ägna all sin tid åt utforskning av de högsta nivåerna av andligt medvetande och andlig förmåga.

Men då och då tog han sig även tid till sin gamla syssla som författare och musiker. Bland annat skrev han några science fiction romaner, varav en heter Battle Field Earth. Han skrev också en icke-religiös samling moralregler som kan tillämpas av alla oberoende av religiös eller politisk bakgrund, något som verkligen behövs i dagens oroliga och sedeslösa liv och de skulle kunna bli grunden för ett stabilt samhälle.

Scientologi är en tillämpad religiös filosofi.

I grunden handlar Scientologin om den enskilda människan. Dess mål är att befria individen genom att ge honom tillräcklig insikt om sig själv och sitt eget liv, så att han kan förbättra förhållanden varhelst han finner detta nödvändigt och på de sätt som han anser lämpligast.

Scientologin är ett system som fungerar. Bevis på det kan ses i miljontals scientologers liv och i de positiva insatser de gör. Folk förbättrar sina liv genom Scientologin. Scientologer kan intyga att de, oavsett bakgrund och sysselsättning, har blivit mer framgångsrika i sina relationer till andra, i sitt familjeliv och i sitt arbete. De lever aktiva, ansvarsfulla liv i samhället. Hos många leder engagemanget i Scientologin även till ett ökat socialt medvetande, vilket yttrar sig som ett meningsfullt bidrag till olika medmänskliga och samhällsförbättrande verksamheter. Genom hundratals olika sociala program hjälper scientologer behövande och mindre lyckligt lottade människor överallt i världen.

Scientologin innehåller effektiva lösningar på samhällets mest tyngande problem, såsom drogmissbruket, kriminaliteten, undervisningssituationen i skolorna och den allt lägre moralen bland människor.

Scientologer använder inte droger. I länder världen över visar de vägen när det gäller effektiva åtgärder för att hjälpa människor att bli drogfria. Scientologer har även hjälpt miljontals sämre lottade barn att avsevärt förbättra sin läskunnighet, sitt ordförråd och sin förståelse. De har också gjort mycket stora insatser i kampen för mänskliga rättigheter.

En civilisation utan sinnessjukdom,
utan brottslighet och utan krig,
där dugliga människor kan ha framgång
och ärliga människor kan ha rättigheter
och där människan är fri
att stiga till högre höjder
dessa är målen i Scientologin.

Scientologi är en religion. Den har många övertygelser gemensamma med andra religioner och filosofier. Scientologin betraktar människan som en andlig varelse, som inte bara består av kött och blod. Detta är naturligtvis en mycket annorlunda syn jämfört med vad den rådande vetenskapliga uppfattningen är, dvs. att människan bara är ett materiellt föremål, en komplex kombination av kemikalier och stimulusresponsmekanismer.

Enligt Scientologin är människan i grunden god, inte ond. Det är sådant som människan har upplevt som har fått henne att begå onda gärningar, inte hennes verkliga natur. Ofta försöker hon felaktigt lösa sina problem genom att bara se till sina egna intressen. När detta sker, ställer det till med besvär för både henne själv och andra. Enligt Scientologin gör människan framsteg i samma mån som hon bevarar sin andliga integritet och sina andliga ideal och förblir ärlig och anständig. Faktum är att hon blir sämre och sämre ju mer hon avviker från ett sådant levnadssätt.

Men eftersom människan i grunden är god, är hon i stånd till andlig utveckling, och det är Scientologins mål att föra henne till en punkt där hon kan bringa ordning i sitt eget liv och lösa sina egna problem. Andra ansträngningar att hjälpa människan har gått ut på att försöka lösa hennes problem åt henne. I detta avseende är Scientologin annorlunda. Enligt Scientologin kan en individ, som har förts dithän att han kan öka sin förmåga att möta livet och lättare identifiera faktorerna däri, också lösa sina egna problem och därmed förbättra sitt eget liv.

Livet har en tendens att påtvinga individen vissa värderingar. Påfrestningarna i tillvaron har absorberat individens uppmärksamhet till den grad, att hans medvetenhet om sig själv och sin omgivning i hög grad har minskat. Denna sänkta andliga medvetenhet åtföljs av problem, svårigheter i umgänget med andra människor samt sjukdomar och olycka. Scientologins mål är att vända på denna trend och höja individens medvetenhet och på så sätt få honom att vakna upp. Efterhand som en person blir mer och mer alert, ökar hans förmågor och han är i stånd att ha större förståelse, vilket innebär att han nu kan klara sig bättre i livet.

Scientologin innehåller alltså lösningar på de problem man möter i livet. Slutresultatet blir att individen vinner en ökad medvetenhet och andlig frihet och att hans ursprungliga anständighet, kraft och förmåga återställs. Scientologin kan åstadkomma detta och gör det rutinmässigt varje dag, runt om i världen.

Den koncisa formuleringen av livets mål var ett av de viktigaste genombrotten i Dianetiken. Denna upptäckt av L. Ron Hubbard – den dynamiska principen i människans tillvaro – ledde till att många dittills obesvarade frågor fick sina svar. Livets mål kan betraktas som oändlig överlevnad. Det har länge varit känt att människan strävar efter att överleva, men att detta är hennes primära motivation är något nytt. Man kan påvisa att människan som livsform, i tanke och handling, konsekvent lyder en enda befallning – “ÖVERLEV!”

Detta är den gemensamma nämnaren för allt levande, och den ledde fram till den avgörande lösningen på människans sjukdomar och aberrationer.

När “Överlev!” väl hade isolerats som den primära drivkraft som förklarade en livsforms hela verksamhet, blev det nödvändigt att gå vidare och studera hur denna överlevnad gick till. Forskningen ledde fram till upptäckten att man, genom att inkludera smärta och njutning i beräkningen, hade alla de faktorer som krävdes för att kunna förstå livet i alla dess aspekter.

Överlevnad är inte bara skillnaden mellan liv och död. Det finns olika nivåer av överlevnad.

Ju bättre man klarar av att styra sitt liv och höja sin överlevnadsnivå, desto mer njutning, överflöd och tillfredsställelse vinner man. Smärta, besvikelser och misslyckanden är resultatet av handlingar som inte främjar överlevnaden.

.	Man kan dra en grov parallell och likna tidsspåret vid en film – om denna film vore tredimensionell, kunde uppfattas med 57 olika perceptioner och kunde påverka åskådaren till fullo.

Dianetiken förklarar att sinnets syfte är att lösa problem som hänger samman med överlevnad.

Sinnet styr individen i en strävan att överleva och verkar utifrån den information det mottar eller registrerar. Sinnet registrerar data med hjälp av vad som kallas mentala bilder.

Dessa bilder är i själva verket tredimensionella och innehåller färg, ljud och lukt och även andra perceptioner. De innehåller också individens slutsatser eller funderingar. Sinnet skapar kontinuerligt mentala bilder, ögonblick för ögonblick. Man kan till exempel undersöka bilden av vad man åt till frukost i morse genom att komma ihåg frukosten, eller på liknande sätt plocka fram en bild av en händelse som inträffade för en vecka sedan genom att återkalla den, eller till och med återkalla något som ligger mycket längre tillbaka i tiden än så.

Mentala bilder består i själva verket av energi. De har massa, existerar i rymd och följer vissa mycket, mycket bestämda mönster i sitt beteende. Deras mest intressanta egenskap är att de dyker upp när man tänker på något. Om man tänker på en viss hund, får man en bild av den hunden.

Den fortlöpande registreringen av mentala bilder som byggs upp under en persons liv kallas tidsspår. Tidsspåret är en mycket exakt inspelning av en persons förflutna. Man kan dra en grov parallell och likna tidsspåret vid en film – om denna film vore tredimensionell, kunde uppfattas med 57 olika perceptioner och kunde påverka åskådaren till fullo.

Sinnet använder dessa bilder för att fatta beslut som främjar överlevnaden. Även om det kan hända att en person misslyckas med en uppgift eller begår ett misstag, är den främsta drivkraften hos sinnet alltid överlevnad.

Men om nu detta är fallet, varför resulterar då inte samtliga handlingar som dikteras av sinnet i bättre överlevnad? Varför upplever folk ibland irrationell rädsla, betvivlar sin egen duglighet eller hyser negativa känslor som verkar ogrundade med tanke på omständigheterna?

Mentala bilder registreras i det analytiska sinnet.

L. Ron Hubbard upptäckte att sinnet består av två distinkt åtskilda delar. Den ena – den del som man använder medvetet, och som man är medveten om – kallas det analytiska sinnet. Det är denna del av sinnet som tänker, observerar saker, kommer ihåg dem och löser problem. Det har standardminnesbanker som innehåller mentala bilder och sinnet använder uppgifterna i dessa minnesbanker för att fatta beslut som främjar överlevnaden.

Emellertid finns det två saker som ser ut att registreras i standardminnesbankerna, men som i själva verket inte registreras där: smärtsam emotion och fysisk smärta. Vid tillfällen av intensiv smärta kopplas det analytiska sinnet bort och sinnets andra del, det reaktiva sinnet, tar över.

Men de mentala bilder som innehåller fysisk smärta och smärtsam emotion registreras i det reaktiva sinnet.

När en person är vid fullt medvetande bestämmer hans analytiska sinne till fullo. När individen blir helt eller delvis “medvetslös” kopplas det reaktiva sinnet in, helt eller delvis. “Medvetslöshet” kan orsakas av den plötsliga chocken vid en olycka, av den narkos som används vid operationer, av smärtor från en skada eller av feberyrseln vid sjukdom.

När en person är “medvetslös”, gör det reaktiva sinnet en exakt inspelning av samtliga perceptioner i denna händelse, inklusive vad som försiggår eller sägs i närheten av personen. Det registrerar även all smärta och lagrar de mentala bilderna i det reaktiva sinnets egna banker. Vad som registreras där är oåtkomligt för individens medvetna återkallande och står inte under hans direkta kontroll. Även om en person som förlorat medvetandet i en olycka tycks vara omedveten om vad som pågår runt omkring honom, är hans reaktiva sinne i själva verket fullt sysselsatt med att registrera allting för framtida bruk.

Det reaktiva sinnet lagrar inte minnen i vanlig mening. Det lagrar en särskild sorts mentala bilder som kallas engram. Ett sådant engram är en komplett registrering, korrekt in i minsta lilla detalj, av varje perception som fanns i ett ögonblick av partiell eller fullständig “medvetslöshet”.

Det följande är ett exempel på ett engram: En kvinna slås ner av ett knytnävsslag i ansiktet. Hon blir “medvetslös”. Någon sparkar henne i sidan och säger åt henne att hon är en bedragerska, att hon är usel, att hon ändrar åsikt jämt och ständigt. På samma gång välts en stol omkull, en kran står och rinner i köket och en bil kör förbi på gatan utanför.

Engrammet innehåller en fortlöpande inspelning av alla dessa perceptioner.

Problemet med det reaktiva sinnet är att det “tänker” i identiteter: En sak är identisk med en annan. Ekvationen är: A=A=A=A=A. Det reaktiva sinnets uträkning i fråga om detta engram är: smärtan från sparken är lika med smärtan från slaget är lika med den kullfallande stolen är lika med den förbipasserande bilen är lika med kranen är lika med att hon är en bedragerska är lika med att hon är usel är lika med att hon ändrar åsikt är lika med röstläget hos den man som slog henne är lika med känsloläget är lika med en bedragerska är lika med en rinnande kran är lika med smärtan från sparken är lika med organisk förnimmelse där sparken träffade är lika med den kullfallande stolen är lika med att ändra åsikt är lika med . . . Men varför fortsätta? Varenda perception i detta engram är lika med varje annan perception i det.

I framtiden, när det i kvinnans omgivning finns tillräckligt många likheter med beståndsdelarna i engrammet, upplever hon en återaktivering av engrammet. Om hon till exempel en kväll hör kranen rinna, samtidigt som hon hör en bil köra förbi utanför och hennes make (samme man som i engrammet) grälar på henne, med ett röstläge liknande det han hade i det ursprungliga engrammet, kan hon komma att uppleva en smärta i sidan (där hon tidigare blev sparkad). Även orden i engrammet kan bli till befallningar i nutid: hon kanske känner sig usel, eller kanske får idén att hon ändrar åsikt jämt och ständigt. Det reaktiva sinnet talar om för kvinnan att hon befinner sig på farlig mark. Om hon stannar kvar, kan smärtorna i de delar av kroppen där hon blev misshandlad predisponera henne för sjukdom, eller bli en kronisk sjukdom i sig. Detta fenomen, att det gamla engrammet “uppväcks”, kallas för restimulering.

Det reaktiva sinnet bidrar inte till personens överlevnad, av den enkla anledningen att det, trots att det är robust nog för att inte ge tappt under smärta och “medvetslöshet”, inte är särskilt intelligent. Dess försök att “hindra personen från att utsätta sig själv för fara”, genom att driva igenom sitt engraminnehåll, kan orsaka ogenomtänkta, omedvetna och oönskade känslor, framkalla rädsla, smärtor och psykosomatiska sjukdomar som man skulle klara sig mycket bättre utan.

Det reaktiva sinnet kan orsaka omedveten och oönskad rädsla, emotion, smärta och psykosomatisk sjukdom, som man skulle klara sig mycket bättre utan.

Efter upptäckten av det reaktiva sinnet och dess engram, utvecklade L. Ron Hubbard mycket precisa tekniker för att handskas med det. Dessa tekniker kan effektivt “utplåna” det reaktiva sinnets innehåll, och därmed göra det omöjligt för sådana registreringar att påverka personen på ett omedvetet plan. Dessutom blir de ditintills dolda minnena tillgängliga för individen i hans analytiska sinne. Teknikerna är i många fall förbluffande effektiva, ett faktum som bestyrks genom talrika fallberättelser vilka sträcker sig över nästan ett halvt sekel.

Dianetiken kan effektivt “utplåna” innehållet i det reaktiva sinnet och frigöra en person från dess negativa inflytande. Dianetikens mål är ett nytt tillstånd för individen, ett tillstånd som alltid eftersträvats men som aldrig tidigare varit möjligt att uppnå – innan Dianetiken gjorde sitt intåg. Detta tillstånd kallas för “clear”. En clear är en person som inte längre har sitt eget reaktiva sinne och som därför inte är utsatt för någon del av den negativa påverkan som detta sinne kan ge upphov till. En clear har inga engram som, när de restimuleras, för in dolda och oriktiga data, så att hans uträkningar blir felaktiga.

När en person blir clear, förstärks hans naturliga individualitet och kreativitet. Dessa egenskaper försvagas alltså inte på något sätt. En clear är fri i sina känslor. Han kan tänka självständigt. Han kan uppleva livet oförhindrad av hämningar, vilka tidigare på ett reaktivt plan dikterades av engram ur hans förflutna. Konstnärlighet, handlingskraft och personlig läggning, allt detta återfinns i individens grundpersonlighet, inte i det reaktiva sinnet.

De som har uppnått tillståndet clear har självtillit och är lyckliga, och är på det hela taget framgångsrika, både i sitt arbete och i sina personliga relationer. Detta är ett mycket önskvärt tillstånd för varje människa, och kan uppnås av praktiskt taget vem som helst. Faktum är att tusentals människor har uppnått tillståndet clear. De utgör levande bevis på användbarheten hos L. Ron Hubbards upptäckter och den teknologi han utvecklade.

Fortsätter: Del 2

Scientologi-kyrkan i Sverige
Månskärsvägen 10, 141 75 Kungens Kurva
Tfn: 08-615 21 81 - www.scientologikyrkanisverige.info
©2007 Scientologi-kyrkan i Sverige.