|
Våld och
konflikter mellan individer och nationer har alltid funnits och
orsakerna till dessa har förblivit ett mysterium; ett mysterium som
slutligen har lösts i Scientologin.
Om Kaldéen kunde
försvinna, Babylon förvandlas till stoft och Egypten bli ett öde
landskap, och om Sicilien kunde ha 160 blomstrande städer och vara
en utplundrad ruin före år 0, och i stort sett öken ända sen
dess, och allt detta trots allt
arbete och all visdom, alla välgångsönskningar och goda avsikter
från människors sida, då följer det, lika säkert som att
mörker följer efter solnedgång, och någonting måste vara okänt
för människan beträffande hennes gärningar och hela hennes
levnadssätt. Detta någonting måste vara så dödligt och så
genomgripande att det förstör alla hennes ambitioner och chanser
långt innan de hunnit förverkligas.
Någonting
sådant måste vara en slags naturlag som människan aldrig haft en
aning om.
Och tydligen
finns det en sådan lag,
som uppfyller dessa villkor: något dödligt, något okänt, något
som omfattar alla verksamheter.
Lagen tycks vara:
EN TREDJE PART
MÅSTE VARA NÄRVARANDE OCH OKÄND I VARJE TVIST FÖR ATT EN
KONFLIKT SKALL KUNNA EXISTERA
eller
FÖR ATT EN TVIST
SKALL UPPSTÅ MÅSTE DET FINNAS EN OKÄND TREDJE PART, SOM AKTIVT
SKAPAR DEN MELLAN TVÅ POTENTIELLA MOTSTÅNDARE
eller
FASTÄN DEN
ALLMÄNNA ÅSIKTEN ÄR ATT DET KRÄVS TVÅ FÖR ATT EN STRID SKALL
UPPSTÅ MÅSTE EN TREDJE PART EXISTERA OCH FRAMKALLA DEN, FÖR ATT
EN FAKTISK KONFLIKT SKALL UPPKOMMA.
Det är mycket
lätt att se att två parter som ligger i konflikt strider mot
varandra. De är mycket synliga. Vad som är svårare att se eller
misstänka är att en tredje part existerar och underblåser
striden.
Den vanligtvis ej
misstänkta och ”förnuftiga” tredje parten, åskådaren som
förnekar all delaktighet är den som ursprungligen skapade
konflikten.
Den dolda tredje
parten, som ibland förefaller stödja enbart en sida, befinns vara
anstiftaren, när man ser efter.
Detta är en
användbar lag i många områden i livet.
Den är
orsaken till krig.
Man ser två
personer som skriker glåpord till varandra, man ser dem ta till
knytnävarna.
Ingen annan finns
i närheten. Följaktligen var det de, naturligtvis, ”som orsakade
bråket”. Men det fanns en
tredje part.
Om man spårar
detta tillbaka till källan, stöter man på otroliga data. Det är
det som är problemet. Det otroliga är alltför lätt att
förkasta. Ett sätt att dölja saker är att göra dem otroliga.
Kontorist A och
vaktmästare B har bråkat. Det blossar upp till öppen konflikt.
Bägge beskyller varandra. Ingen av dem har rätt och således löses inte tvisten, eftersom dess
sanna orsak inte har fastställts.
Man undersöker
ett sådant fall ordentligt. Man finner det otroliga. Hustrun till kontorist A har
varit i säng med vaktmästare B och hon beklagar sig inför dem
båda om den andre.
Lantbrukare J och
ranchägare K har utkämpat hårda duster i åratal och har levat i
ständig konflikt. Det finns uppenbara, logiska orsaker till
bråket. Ändå fortsätter det utan att lösa sig. Genom en
noggrann undersökning finner man bankdirektör L, som på grund av
deras förluster under drabbningarna kan låna ut pengar till båda
parter - medan han håller bråket vid liv - och som kommer att få
rubb och stubb av deras markegendomar om båda förlorar.
Lagen gäller
även i större skala. De revolutionära krafterna och den ryska
regeringen låg i konflikt 1917. Orsakerna är så många, att
uppmärksamheten lätt fastnar vid dem. Men inte förrän man lade
beslag på Tysklands officiella handlingar under andra världskriget
kom det fram att Tyskland hade
underblåst revolten och finansierat Lenin, så att han kunde
utlösa den, och att de till och med hade skickat in honom i
Ryssland i ett mörklagt tåg!
När man ser
över ”personliga” gräl, gruppkonflikter och strider mellan
nationer, finner man, om man söker, den tredje parten.
Denne misstänks
inte av de båda stridande - och om han överhuvudtaget misstänks,
avfärdas det som ”absurt”. Ändå styrker omsorgsfull
dokumentation detta.
Den här
kunskapen är otroligt användbar.
Vid
äktenskapliga gräl är det rätta förfarandet för envar som sysslar med rådgivning att få
båda parter att omsorgsfullt lokalisera den tredje
parten. Kanske kommer de fram till många anledningar först. Dessa anledningar
är inte personer. Man
letar efter en tredje part, en
faktisk person. När båda
finner den tredje parten och får fram bevis, är det slut på
grälet.
Ibland bestämmer
två tvistande parter sig plötsligt för att utse någon att lägga
skulden på. Detta får tvisten att upphöra. Ibland är det inte
rätt person och fler tvister uppstår senare.
Två nationer som
ligger i luven på varandra borde båda söka få till stånd
överläggningar med den andre för att sålla fram och finna den
verklige tredje parten. De kommer alltid att hitta en om de tittar
efter, och de kan hitta
den rätta - efrersom en tredje part faktiskt existerar.
Det finns
förmodligen många tekniska tillvägagångssätt, som man skulle
kunna utveckla och beskriva, angående detta.
Många underliga
fenomen existerar i samband med detta. En riktigt upptäckt tredje
part bekämpas vanligtvis inte av någondera parten, utan undviks
bara.
Äktenskapskonflikter
är vanliga. Äktenskap kan räddas genom att bägge parterna
verkligen reder ut vem som
orsakade konflikterna. Det kan under hela deras äktenskaps historia
ha funnits flera stycken, men endast en åt gången.
Tvister mellan en
individ och en organisation orsakas nästan alltid av en enskild
tredje part eller en tredje grupp. Organisationen och individen bör
göra gemensam sak och isolera den tredje parten, genom att för
varandra visa fram all den information som de har försetts med.
Både
upprorsmakare och regeringar kan åter bringas till samförstånd,
om man kunde få representanter från båda sidor att informera
varandra om vad som sagts till dem och av vem.
Sådana
överläggningar har en tendens att enbart befatta sig med
ömsesidiga beskyllningar smädelser eller uppställande av villkor.
Om de skall lyckas, får de enbart befatta sig med personer.
Denna teori
kanske kan tyckas göra gällande att det inte finns några dåliga
förhållanden, som vållar konflikter. Det finns det. Men dessa är
vanligtvis möjliga att
åtgärda genom överläggningar, såvida inte en tredje part eggar
till konflikt.
I ämnet historia
har vi en mycket undermålig uppfattning om det förflutna, eftersom
det är skildrat via två motståndares ömsesidiga beskyllningar,
utan att den tredje parten upptäckts.
”Bakomliggande
anledningar” till krig borde heta ”dolda pådrivare”.
Det finns inga
konflikter som inte kan lösas, såvida inte deras verkliga
pådrivare förblir dolda.
Detta är en
naturlag som varken forntida eller nutida människor har känt till.
På grund av att de inte kände till den, utan leddes in i ”anledningar”,
har hela civilisationer gått under. Den är värd att känna till.
Den är värd att
användas i varje situation där man söker skapa fred.
L. RON HUBBARD |
